Utdrag ur avhandling vid Statsvetenskapliga institutionen (Stockholms Universitet)

Syftet med uppsatsen âr att undersôka plogbillsrôrelsens politisa syn och besvara frâgan om i vilken bemârkelse denna âr utopisk respective realistisk.

Nedan ska jag fôrst fôrsôka besvara frâgestâllningen pà grundval av den gjorda undersôkningen. Dârefter redogôr jag fôr nàgra av de slutsatser som kan dras utifràn detta.

Nâr man talar om att nàgot âr utopiskt menar man oftast ett slags idealtillstànd som inte gâr att fôrverkliga annat ân i drômmen. De flesta utopier innehâller tankar om fred, frihet och avsaknad frân nôd.

Nâr nâgot âr realistiskt dâremot, avses oftast ett tillstànd med verklighetsfôrankring. Detta innebâr att hânsyn tas till livets realiteter och hârdare villkor sàsom mânsklig svaghet, orâttvisor, förtryck ,mm

Undersôkningen visar att plogbillsrôrelsens politisa syn i huvudsak âr utopisk.

En mânniskosyn som innefattar ansvar âven fôr andra mânniskors handlande stâller hôga krav. Trots att rôrelsen tar avstànd frân en elitistisk syn pâ mânniskan, infinner sig ândà en kânsla av att hâr krâvs en "ôvermânniska" fôr att motsvara fôrvântningarna. Man talar om gemenskapen som stôd och vâg till att bekâmpa individens râdsla. Men inga riktlinjer ges i frâga om praktiskt genomfôrande, bortsett fràn plogbillsrôrelsens egna vângrupper. Âven om gemenskapen fanns; hur kan viljan till motstând vâckas och bibehâllas hos varje mânniska? En fôrutsâttning fôr det omfattande ansvaret âr ocksâ att mânniskans basbehov, sâsom mat, arbete, bostad m.m, âr tillfredsstâllda. Hur dessa ska tillgodoses âr nâgot som inte beaktas.

Plogbillsrôrelsen fôresprâkar nâgot sà ovanligt som ett samhâlle av olydiga medborgare. Civil olydnad som medel att fôrândra och pàverka innebâr mànga faror. Vem garanterar att icke-vàld alltid praktiseras? Hur kan en utveckling mot anarki fôrhindras om alla maktmedel âr borttagna? Att lita till mânniskans godhet âr ju nâgot som t o m plogbillsrôrelsen avfârdar.

Idén om ett samhâlle utan maktstrukturer, dâr medborgarna sjâlva tar ansvar fôr och deltar i de politiska besluten, âr synnerligen utopisk. Fôrutom fràgan om ren praktisk genomfôrbarhet finns stora problem fôrknippade med den specifika beslutsformen. Att fatta beslut i enighet âr oerhbrt krâvande och svàrt, vilket ocksà poângteras i materialet. En rimlig slutsats âr att ett genomfôrande av konsensus i stôrre skala inte âr realistiskt.

I fràga om samhâllets ekonomiska organisation âr uppgifterna knapphândiga. Budskapet âr dock klart; kapitalismen ska bekâmpas och âgandet avskaffas. Men vad âr alternativet? Att tala om delaktighet mellan mânniskor râcker inte lângt.

Trots dessa utopiska tankegàngar finns ândà vissa mer realistiska inslag. Enligt plogbillsrôrelsen âr politiken vâra vardagshandlingar. Alla fôrândringar sker hâr och nu, i handling och gemenskap. Framtiden och drômmen om ett bâttre samhâlle blir pâ sâ sâtt verklig och nârvarande.

Ytterligare ett mer realistiskt inslag i den politiska synen âr samtalet mellan mânniskor. Det viktiga med dialogen âr inte att finna en absolut sanning om vad som âr râtt och vad som âr fel. Poângen âr istâllet den dynamiska processen. Att kontinuerligt omprôva och omvârdera alla aspekter av samhâllet. Fôrândring och konflikter âr centrala bestândsdelar av verkligheten och innefattas i plogbillsrôrelsens samhâllsvision.

Vissa slutsatser kan dras utifràn detta. Plogbillsrôrelsen kommer aldrig att bli nàgot annat ân en radikal och okonventionell motstàndsrôrelse, med ett begrânsat antal sympatisôrer. Undersôkningen har visat att den politiska synen inte kan ligga till grund fôr nâgon mer omfattande verksamhet eller attrahera mânniskor i nâgon stôrre skala. Trots att flera av de centrala tankegàngarna intuitive kan kânnas riktiga, fôresprâkar plogbillsrôrelsen ett samhâlle som aldrig kommer att kunna fôrverkligas.

Men med detta inte sagt att den politiska synen âr oviktig. Det utopiska tânkandet âr i sjâlva

verket en central drivkraft i samhâllsutvecklingen. Utopin kan sâgas fylla tvà funktioner. Dels

âr den en form av kritiskt samhâllstânkande. Den pekar ut eventuella missfôrhâllanden i samhâllet och pekar pà en alternativ vâg. Dels, och kanske allra viktigast, kan den fungera som inspirationskâlla fôr mânniskor. Utopin pekar pâ nya môjligheter och ôppnar nya horisonter. Den ger brânsle àt mânniskors drômmar och vilja att skapa

ett bâttre samhâlle att leva i.

Sett ur den synvinkeln kan plogbillsrôrelsens politiska syn ha en viktig funktion att fylla.